Jag vet inte om jag någonsin kommer förstå vad det är med dig som får mig att känna såsom jag gör.
Jag litar på dig, fast du gör allt för att få mig av din rygg ibland.
Men jag älskar dina stora ögon,
hur jag kan förstå dig utan ord och hur du kan läsa mig som en öppen bok.
Sammarbetet mellan två individer som är så olika för moder jord.
 
.. Jag har aldrig känt såhär förut, och jag tänker inte släppa känslan.. någonsin.

Söt pollegnägger.

Aldrig haft en sådan känsla för en häst, hur mycket det än går åt skogen för oss så tröttnar jag inte utan förväntar mig bara att det ska gå bättre nästa gång, blir besviken, och återigen så faller jag till "Det går säkert bra nästa gång."

Vissa dagar hoppar man upp i den sadeln och det känns som om att man inte kan rida längre.
Andra gånger känns det underbart.
Hennes största charm är dock från marken, ush jag älskar den hästen.

Ridit henne i två dagar nu, första gången på en månad.
Vi har inte haft en sadel, vi har galopperat, vi har travat och hon har gått med framåtbjudning och jag har kunnat formlägga henne idag.
Det är underbart med snö.
<Roxette3