<3

Jag älskar dig.
Jag avgudar marken du går på.
Jag vill ha dig här när det är som värst.
Det är dig jag vill vara med.
För att det är du är allt det jag vill ha.

.. Bara inte just precis nu.

Dra en mask över huvudet.

Jag tror många gör det, låtsas vara en person i skolbyggnaden, är en annan utanför.
Jag har en stor skillnad där emellan.
Jag beter mig rent av idiotiskt i skolan, och jag älskar det. Mestadels för att ingen kan se genom mig och tror jag är sådan dygnet runt.
Så fort de kollar bort, såfort jag är själv dras mungiporna ihop.

Jag är varken glad eller ledsen.
Lycklig eller deprimerad.
Jag är bara.



Btw stukat tummen igen, och jag kan knappt använda mitt högra ben. BRABRA.


- Självdestruktiv.


Jävla emo.


Folk klagar på mina armar, att de är ärr överallt och tro mig när jag säger att det finns över hela min kropp.
För jag var självdestruktiv. Vissa ärr är djupare än andra beroende på hur djup ångesten var.
Jag kan nog säga att jag har brukat självskada två gånger under de 4 år jag höll på med det, utan en ångest. Ena gången ristade jag in ett K för kevkev, andra gången gjorde jag en scarfication(?).

Men jag vill betona det understrukna, att jag var självdestruktiv för det är ingenting jag är än idag, och för tillfället skulle jag nog inte ens tänka tanken.
Men många gör just de misstaget, de tar rakbladet i handen och sedan växer dem ur det.
På grund utav det misstaget får de ta skit till det att deras ärr försvinner, till vilken nytta?

Och, att kalla någon emo för deras självdestruktivitet är ju allmänt patetiskt, på ett behandlingshem finns alla typer utav människor, med alla typer utav ärr.
Så att säga att bara "the emos" gör sådant är patetiskt.

Jag står för att jag skadade mig själv,
jag står för att jag vågar visa mina ärr.
Jag står för att jag har mått dåligt,
jag står för att jag var stark nog att bli bättre.
Jag står för att jag har en livserfarenhet.

 

 


Vad förväntar de sig?

Så fort en praktikant stiger in i ett kök klagar de som jobbar där.
"De är bara i vägen, gör ingenting." and so it goes on.
MEN DE HAR JU FÖR I HELVETE VARIT I SAMMA SITUATION?!

Jag är inte där för att jag kan, utan för att lära mig.
Imorgon ska jag vara med den person som klagar mest på praktikanter, visserligen har jag aldrig fått något direkt klagomål, men.. om bara blickar kunnat döda.
USCH.

God mat i varjefall.

Deppdeppdeppdepp.

Jag får klaga, jag är Steff.
Jag känner mig ensam, fast än det att jag har ett antal människor runt omkring mig som faktiskt bryr sig.
Jag är inte pepp inför skola nästa vecka alls, men det är skit man måste ta sig genom.
Någon random 95a. (Yes, I did it again, talade som om att jag vore äldre. MEN LEV MED DET.) Försökte argumentera med mig.. hur det gick kan vi ju ta en annan dag. Små jävla skitungar, som inte ens kan språket de ska tala börjar surra om politik och geografi. First of all, jag hoppade av i >femman<. Geografi är bara bullshit. Och det vi har i sverige idag kallar inte jag politik, det vi har idag är ju ingenting annat än ett par måshuvud på tronen som ska representera landet.

Jag är allmänt sur. JA.

RSS 2.0