Aldrig haft en sådan känsla för en häst, hur mycket det än går åt skogen för oss så tröttnar jag inte utan förväntar mig bara att det ska gå bättre nästa gång, blir besviken, och återigen så faller jag till "Det går säkert bra nästa gång."

Vissa dagar hoppar man upp i den sadeln och det känns som om att man inte kan rida längre.
Andra gånger känns det underbart.
Hennes största charm är dock från marken, ush jag älskar den hästen.